Tänk i helgen såg Maken och jag de första tussilagorna. Hm, heter det så i plural? De växte på en södersluttning alldeles vid vägen.

I rabatten på entrésidan hemma hos oss blommar krokusen i gult och lila. Nu blommar också den ensamma snödroppen. Den som är mer än 20 år gammal. Längs rabattens bakkant växer pyttesmå iris.

I rabatten blommar det ganska fint på våren. Men så snart vårblommorna blommat över och perennerna börjar sticka upp ser man att den inte skötts på flera år. Jag köpte inga nya tulpanlökar i höstas. Det kändes inte så angeläget eftersom vi inte hann bygga om rabatten i höstas. Maken har stora planer för hur vi ska göra. Timret som omgärdar rabatten ska bytas ut mot sten och muras upp.

I helgen var vi också på utflykt. Vi packade matsäcken i ryggan och körde iväg till Östra Lagnö längst ut på Ljusterös nordspets. Naturreservatet ligger vid Svartlögafjärden där himmel och hav möts.

Vovven blev glatt överraskad när vi så småningom klev ur bilen och gick in i skogen. Vilka dofter! Hon snusade som en spårhund och följde stigen fram. På sommaren brukar både får och kor beta i området. Dessutom finns det gott om granar med grenar som hänger ända ned till marken. De kan dölja koltrastar. Det har Vovven stor erfarenhet av. Hon har tyvärr en fäbless för att jaga dem.

Stigen leder fram till havet. Väl framme packade vi upp vår matsäck. Lade en rödrutig duk på bordet. Till att börja med var det nästan vindstilla. När vi satt oss för att njuta av smörgåsarna kom en stark vindpust. Duken lyfte från bordsskivan och välte Makens kopp med kaffe. Kaffet rann ut på duken. Istället för att avnjuta måltiden i lugn och ro fick vi skynda oss att bli klara eftersom det börjat blåsa ordentligt.

Under vinterstormen hade flera stora, vackra tallar längs stigen blåst omkull. Det satt plakat uppe med varning för stormfälld skog. Man ska ju akta sig för rotvältor. De kan sprätta upp och man kan bli skadad.