Skåneresan

Vi har just nu semester. Det vill säga Maken har semester. Jag har ju semester jämt.

I förra veckan åkte vi ner till Skåne och Helsingborg. Resan gick bra. Vi rastade vid Gyllene Uttern, strax söder om Gränna. Där mötte vännerna E och P upp. De har ett underbart torp i trakten. Vi brukar ta en fika tillsammans när vi åker förbi. Vovven blev jätteglad över att träffa dem.

Vi fortsatte direkt till Helsingborg. Checkade in på hotellet och tänkte inte så mycket på Vovvens specifika behov just då.

När jag kom upp på rummet med henne började hon genomsöka rummet och nosa noggrant. Naturligt, tänkte jag. Men rätt som det var tog hon ett språng upp i sängen. Fram till den röda prydnadskudden, lyfte benet och hann kissa några droppar innan jag skrek ”Nej!”. Vad gör man?

Maken steg in genom dörren och kommenderade ”Ut med henne”. Kudden åkte in i badrummet för en dusch. Och påslakanet förpassades till tvättkorgen.

Jag befann mig utanför hotellentrén och visste inte vart jag skulle gå. Stenstad och trottoarer så långt ögat nådde. Men vi lyckades få till en promenad på gatorna. Då upptäckte jag att jag varken hade bajspåsar eller godis med.

Vi gick några meter och då satte sig Vovven på trottoaren och bajsade. Vad göra? En polisbil dök upp och jag tänkte att de kanske skulle stanna och säga till mig. Men de åkte bara förbi. Jag hade tänkt fråga om de kunde hjälpa till med en påse.

Maken och Vovven promenerar längs den blå och vita trädgårdsgången på Sofiero.

Trädgårdsvandringar

Parken vid Sofiero och Fredriksdals trädgård är alltid värda ett besök. Även hundar är välkomna.

Vi brukar alltid söka upp rosen Ghislaine de Féligonde. Vi såg genast att den välskötta rosen i Fredriksdal hade mycket mörkare blad och mer färgrika blommor än vår har. På vägen till hotellet åkte vi in till Flora Linnéa för att få råd av trädgårdsmästaren. För lite gödsel och även torka trodde hon var anledningen till att rosen bleknat. Det lät rimligt. Egentligen ska man ju inte gödsla en ros efter midsommar eftersom den ska hinna förbereda sig för vintern. Men i det här fallet tyckte hon absolut att vi skulle gödsla.

Sagt och gjort. Vi har gödslat med pellets speciellt för rosor och vattnat ordentligt. Idag regnar det också så nu hoppas vi att rosen ska piggna till.

Fiskeläget i Arild ligger på Kullabergs sluttning mot Skälderviken.

Fiskelägen

Längs Kullabergs norra sida ligger flera gamla fiskelägen. Arild är det finaste i mitt tycke. Numera finns ett litet kafé i en sjöbod på piren. Det är så skönt att sitta där och dricka sitt kaffe och lyssna till måsarna och vågskvalpet.

I Svanshall finns en mycket fin liten restaurang. Vi åker dit för att jag en gång om året ska få njuta av deras rödspätta med stekta champinjoner. Den här rödspättan är smakmässigt långt ifrån den man köper hemma. Inget halkigt skinn på undersidan. Och sen är den tjock också. Helt ljuvlig.

Numera känner personalen igen oss. I år hade vi också med oss Vovven. Därför var vi hänvisade till att sitta ute. Vi fick ett bord i lä. Solen sken, men vinden var lite kylig.

I Arild växer Stockrosor längs husväggarna.

Släktträffen

Vi brukar alltid försöka hälsa på min Syssling E som har sommarhus i Båstad. Hennes stora familj med barn, barnbarn och bonusbarn och bonusbarnbarn. Det är inte ovanligt att de är 20 personer i det smart inredda huset.

Det var första gången de träffade Vovven. Och Vovven stod ut med att treåriga Lilla L och hennes Lillebror O klappade henne både mothårs och medhårs och över ansiktet. Vi har nog fått världens snällaste hund.

När vi kom hem blommade Etude, vår klätterros, fortfarande.