Det känns som om sommaren börjat. Vi är redan i mitten av juni. Vår vita ros som doftar så gott har massor av knoppar. Rosen Ghislaine de Féligonde har klarat vintern. Den har också knoppar. Men även löss såg jag just. Det blir att ta fram sprutan med såpvatten till kvällen.

Vår Vovve visar sig ha oanade talanger som trädgårdsmästare. Hon gräver och drar upp rötter. Vi leker med bollen för att avleda och den gillar hon. Sen lägger hon sig i solen och bara trivs.

I helgen var vi på Sjökaféet i Lillsved. De har så gott bröd. Och lunchrätter med för den delen. Jag tog en ljuvlig blåbärspaj.

Vovven fick följa med upp på verandan. Det stället var nytt för henne. Där fanns alltför mycket att titta på och undersöka. Oj oj. Hon snodde in sig i kopplet mellan stolarna. Det var inte så där stillsamt som hon brukar ta sig an andra saker. Förmodligen doftade det väl gott från köket.

Den här tiden på året längtar jag efter att baka – och äta – bärpajer. Jag såg ett recept hos Ica som jag gärna vill pröva. Det var en paj med ingefära och rabarber. Lät gott.

Har våren redan kommit hit till Norden, eller är det bara tillfälligt? Snön håller på att smälta bort. Det är lerigt och dant.

Det är mycket leriga promenader vi går nu, Vovven och jag. Hon är som sagt väldigt intresserad av buskage och dem som kan finnas där inne. Hon sniffar sig fram med nosen i backen. Hon håller ett högt tempo. Jag kommer att tänka på Familjen Flintas dammsugare. Det var en minielefant som gick runt med den snusande snabeln i mattluggen.

I förra veckan blev Vovven skrämd när en cyklist kom farande i väldig fart på en elcykel alldeles intill henne. Nu vill hon inte gå den promenadvägen sen det hände. Jag ska försöka gå en ny sträcka med henne idag. Får se vad hon tycker om det.

I lördags var Maken och jag på födelsedagskalas. Och Vovven var med. I familjen vi var hos, finns två stora hundar: en storpudel och en jaktgolden retriever. Vovven var just i färd med att utforska den nya miljön där hon varit en gång tidigare. Då dök storpudeln upp. Vovven blev jätterädd, men hon satte sig i respekt genom att skälla ifrån. Storpudeln ignorerade henne sedan, men jaktretrievern var så olycklig över att den lilla Vovven hade en sådan pondus. Han ville ju bara leka. ”Kvinnor kan”.

Vilken rolig vecka det har varit. Vovven har nu bott här i en dryg vecka. Och inget har varit sig likt. Det är bollekar hela dagarna.

En dag hade hennes favoritboll kommit bort. Den bollen som luktar hemma i hennes förra familj. Hon var liksom bara halv utan den där bollen. Vi letade alla tre efter bollen, men kunde inte hitta den.

Maken åkte förbi butiken med husdjurssortiment på hemvägen och köpte ett par nya bollar. Visst, de nya bollarna gick att leka med, men saknaden efter den gamla var stor.

Så efter ett par dagar hittade hon den! Den låg inkilad mellan torkställningarna i badrummet. Åh, vad lycklig hon blev när jag plockade fram den åt henne.

Söndagspromenaden

I söndags tog vi en promenad i Täbys nya naturreservat. Väglaget var förskräckligt – ömsom lerigt, ömsom hal is. Vovven klarade sig bra. Hon har ju liksom inbyggda broddar på tassarna. Värre var det förstås med oss, men det gick bra.

Vovven har förstått att buskar och fåglar hör ihop. Hon råkade skrämma upp en koltrast. Hon tyckte det var jätteroligt. Så hon har alltid koll på all buskvegetation.

Vi gick förbi ett snår med slånbär. De buskarna har vassa taggar på grenarna. Vovven tänkte ”fågelsnår” och satte av in bland de vassa grenarna. Hon rundade en stor sten och kopplet snodde in sig i grenarna.

Slånbärssnår är ju inget man går in i. Men vad hade vi för val? Maken lyckades krypa in för att dra fram kopplet. Han kom ut med några blessyrer på ena handen. Så det gick ju bra. Men se upp för slånbärsbuskar.

I natt har det varit kallt. Någonstans kring tre grader plus. De två Mårbackapelargonerna som står i ett hörn av trädgården plockades raskt in. Årets pelargon, Kronprinsessan Mary, flyttade in för ett par dagar sedan. Övriga pelargoner som står inunder tak ser ut att ha klarat sig bra. Glömde att kolla luktärterna. Ringblommor och krasse ser fina ut. Måste kolla luktärterna imorgon.

Nu har de två Mårbackorna flyttat in på fönsterbrädan i makens arbetsrum. De är fulla av knopp. Hoppas att de kommer att slå ut där i fönstret.

Det kan inte hjälpas, hösten är i antågande och så småningom vintern. Men än är det tid att njuta av solen och den medföljande värmen. Jag och maken satt ute och åt lunch. Men så snart solen gick i moln blev det kyligt. Men med bra kläder kan man hålla ut ett tag till.

Jag sitter ute på altanen och tittar ut över vår lilla radhusträdgård. Äter middag ensam eftersom maken är på pubkväll tillsammans med de före detta arbetskamraterna. Allt är tyst och stilla.

Men plötsligt invaderas trädgården av våra vänner, småfåglarna. De är allesammans ute efter ett bad i något av våra två fågelbad. Trädgårdstäppan har med ens förvandlats till De Badande Vännernas Trädgård. Blåmesen badar så att vattnet skvätter. På kanten sitter en pilfink och en annan blåmes och väntar på sin tur. Det är likadant vid det andra badet. En talgoxe badar och två till sitter och väntar. Så byter de platser med varann under en lång stund.

Jag undrar om denna aktivitet utlösts av att jag under kvällen gjort rent i båda baden och fyllt på med nytt vatten. Även småfåglar tycker om rent vatten.

(Den riktiga ”De Badande Vännernas Trädgård” ligger i Visby.)