Vilken rolig vecka det har varit. Vovven har nu bott här i en dryg vecka. Och inget har varit sig likt. Det är bollekar hela dagarna.

En dag hade hennes favoritboll kommit bort. Den bollen som luktar hemma i hennes förra familj. Hon var liksom bara halv utan den där bollen. Vi letade alla tre efter bollen, men kunde inte hitta den.

Maken åkte förbi butiken med husdjurssortiment på hemvägen och köpte ett par nya bollar. Visst, de nya bollarna gick att leka med, men saknaden efter den gamla var stor.

Så efter ett par dagar hittade hon den! Den låg inkilad mellan torkställningarna i badrummet. Åh, vad lycklig hon blev när jag plockade fram den åt henne.

Söndagspromenaden

I söndags tog vi en promenad i Täbys nya naturreservat. Väglaget var förskräckligt – ömsom lerigt, ömsom hal is. Vovven klarade sig bra. Hon har ju liksom inbyggda broddar på tassarna. Värre var det förstås med oss, men det gick bra.

Vovven har förstått att buskar och fåglar hör ihop. Hon råkade skrämma upp en koltrast. Hon tyckte det var jätteroligt. Så hon har alltid koll på all buskvegetation.

Vi gick förbi ett snår med slånbär. De buskarna har vassa taggar på grenarna. Vovven tänkte ”fågelsnår” och satte av in bland de vassa grenarna. Hon rundade en stor sten och kopplet snodde in sig i grenarna.

Slånbärssnår är ju inget man går in i. Men vad hade vi för val? Maken lyckades krypa in för att dra fram kopplet. Han kom ut med några blessyrer på ena handen. Så det gick ju bra. Men se upp för slånbärsbuskar.