Hundväder

Den här nyponrosen har slagit sig ner vid vår entré. Den ramar in den gröna brevlådan.

Idag är en dag att vara inomhus. Det regnar. Regnmätaren visar på nästan tio millimeter. Jag satt ute under förmiddagen och läste. Regnet smattrade på altantaket.

Inte ens Vovven vill gå ut. Jag fick locka henne med godis vid varje steg för att hon överhuvudtaget skulle röra sig framåt. Jag tänkte att jag måste få med henne bakom carporten. Där kan hon snabbt kissa och sen gå in igen.

Vovven gjorde sig inte någon brådska med att sätta sig ner. Vi stod där medan regnet smådroppade på oss. Så småningom satte hon sig nigande ner. Så kunde vi gå in igen. Skönt, tyckte Vovven. Vem har egentligen myntat begreppet ”hundväder”?

Ghislaine de Féligonde är nu två år. Den blommar rikligt med aprikosfärgade blommor.

Vi var på Rappnes trädgård i Ulriksdal i helgen. Jo, hundar är välkomna om de är nyrastade och kopplade.

Det där med att vara nyrastad är lite svårt för Vovven. Hon brukar sätta sig ner med 25-50 meters mellanrum. Maken fick ta hand om hunden medan jag botaniserade i växthusen.

Jag köpte en liten rosa ros med pyttesmå blommor. Den ser ut som en buskros fast i miniatyr. Maken har en favoritkruka som säljs just hos Rappnes. Den är i ljus terrakotta. Nu köpte vi ett par stycken. De är inte särskilt dyra.

På golvet inne i ett av växthusen stod en liten järnskulptur i form av en tax. Vovven såg den direkt och började tuffa till sig. Hon fick gå fram och lukta på taxen. Och hon blev ganska förvånad när hunden visade sig vara av järn.