Sommaren har nu övergått i sensommar. Det är något visst med ljuset den här tiden tycker jag. Solljuset är lite rödare och ger ett varmare sken. Kvällarna är också härliga när det börjar mörkna. Det känns så ombonat med alla ljuslyktor. Över matbordet hänger en fotogenlampa. Vi brukar fortfarande sitta ute och äta. Är kvällen ljummen, som det varit nu, sitter vi ett par timmar till. Sen går vi ut med Vovven.

Snittblommorna som jag förkultiverade i våras blommar nu för fullt. Ringblommor, som doftar så gott, och krassen som liksom böljar fram ur sin kruka. Jättefina. Bladen är marmorerade i grönt och gulvitt. Det är så roligt att plocka minibuketter och sätta i små vaser. Vill jag ha större buketter åker jag till Rappnes självplock och verkligen frossar i fantastiska blomsterodlingar.

För några veckor sedan var vi och gick i Bergianska i Frescati. Där är så vackert vid den här tiden. Dahliorna blommade. Det är otroligt vilken blomma det är. Den finns i massor av färger och former. Vi avslutade promenaden med att besöka Gamla Orangeriet för att fika. Vovven börjar få till det där med att fika på uteservering.

Jag brukar alltid ta en mandelkaka till kaffet, den är så god. Nu provade jag också en rawfood boll. Och blev väldigt överraskad. Den kändes så nyttig. När jag kom hem googlade jag och fann massor av recept. Jag skrev ut en handfull. Ett har jag redan provat, med ingefära och lime. Nu ska jag prova de andra.

Härom veckan var vi på Länsmansgården i Åkersberga. Det är en fin trädgård med mycket blommor, såsom dahlior. Där finns också konsthantverk. Helt underbara mattor och stickade vantar och sockor. Jag blir alltid köpsugen när jag ser alla vackra tumvantar, både broderade och mönsterstickade. Men ännu har jag inte köpt några. Jag har redan tre par broderade och ett par mönsterstickade. Fast de är som ögongodis. Tillsammans med de vackra sensommarrabatterna ger de ett avstressande intryck.

På Länsmansgården finns också ett kafé med de godaste kakor. Man väljer från en stor buffé med många mjuka kakor. Tyvärr fanns inte morotskaka när vi var där. Men äppelpaj med vispad grädde är inte dumt det heller.

Vi har just nu semester. Det vill säga Maken har semester. Jag har ju semester jämt.

I förra veckan åkte vi ner till Skåne och Helsingborg. Resan gick bra. Vi rastade vid Gyllene Uttern, strax söder om Gränna. Där mötte vännerna E och P upp. De har ett underbart torp i trakten. Vi brukar ta en fika tillsammans när vi åker förbi. Vovven blev jätteglad över att träffa dem.

Vi fortsatte direkt till Helsingborg. Checkade in på hotellet och tänkte inte så mycket på Vovvens specifika behov just då.

När jag kom upp på rummet med henne började hon genomsöka rummet och nosa noggrant. Naturligt, tänkte jag. Men rätt som det var tog hon ett språng upp i sängen. Fram till den röda prydnadskudden, lyfte benet och hann kissa några droppar innan jag skrek ”Nej!”. Vad gör man?

Maken steg in genom dörren och kommenderade ”Ut med henne”. Kudden åkte in i badrummet för en dusch. Och påslakanet förpassades till tvättkorgen.

Jag befann mig utanför hotellentrén och visste inte vart jag skulle gå. Stenstad och trottoarer så långt ögat nådde. Men vi lyckades få till en promenad på gatorna. Då upptäckte jag att jag varken hade bajspåsar eller godis med.

Vi gick några meter och då satte sig Vovven på trottoaren och bajsade. Vad göra? En polisbil dök upp och jag tänkte att de kanske skulle stanna och säga till mig. Men de åkte bara förbi. Jag hade tänkt fråga om de kunde hjälpa till med en påse.

Trädgårdsvandringar

Parken vid Sofiero och Fredriksdals trädgård är alltid värda ett besök. Även hundar är välkomna.

Vi brukar alltid söka upp rosen Ghislaine de Féligonde. Vi såg genast att den välskötta rosen i Fredriksdal hade mycket mörkare blad och mer färgrika blommor än vår har. På vägen till hotellet åkte vi in till Flora Linnéa för att få råd av trädgårdsmästaren. För lite gödsel och även torka trodde hon var anledningen till att rosen bleknat. Det lät rimligt. Egentligen ska man ju inte gödsla en ros efter midsommar eftersom den ska hinna förbereda sig för vintern. Men i det här fallet tyckte hon absolut att vi skulle gödsla.

Sagt och gjort. Vi har gödslat med pellets speciellt för rosor och vattnat ordentligt. Idag regnar det också så nu hoppas vi att rosen ska piggna till.

Fiskelägen

Längs Kullabergs norra sida ligger flera gamla fiskelägen. Arild är det finaste i mitt tycke. Numera finns ett litet kafé i en sjöbod på piren. Det är så skönt att sitta där och dricka sitt kaffe och lyssna till måsarna och vågskvalpet.

I Svanshall finns en mycket fin liten restaurang. Vi åker dit för att jag en gång om året ska få njuta av deras rödspätta med stekta champinjoner. Den här rödspättan är smakmässigt långt ifrån den man köper hemma. Inget halkigt skinn på undersidan. Och sen är den tjock också. Helt ljuvlig.

Numera känner personalen igen oss. I år hade vi också med oss Vovven. Därför var vi hänvisade till att sitta ute. Vi fick ett bord i lä. Solen sken, men vinden var lite kylig.

Släktträffen

Vi brukar alltid försöka hälsa på min Syssling E som har sommarhus i Båstad. Hennes stora familj med barn, barnbarn och bonusbarn och bonusbarnbarn. Det är inte ovanligt att de är 20 personer i det smart inredda huset.

Det var första gången de träffade Vovven. Och Vovven stod ut med att treåriga Lilla L och hennes Lillebror O klappade henne både mothårs och medhårs och över ansiktet. Vi har nog fått världens snällaste hund.

Idag är en dag att vara inomhus. Det regnar. Regnmätaren visar på nästan tio millimeter. Jag satt ute under förmiddagen och läste. Regnet smattrade på altantaket.

Inte ens Vovven vill gå ut. Jag fick locka henne med godis vid varje steg för att hon överhuvudtaget skulle röra sig framåt. Jag tänkte att jag måste få med henne bakom carporten. Där kan hon snabbt kissa och sen gå in igen.

Vovven gjorde sig inte någon brådska med att sätta sig ner. Vi stod där medan regnet smådroppade på oss. Så småningom satte hon sig nigande ner. Så kunde vi gå in igen. Skönt, tyckte Vovven. Vem har egentligen myntat begreppet ”hundväder”?

Vi var på Rappnes trädgård i Ulriksdal i helgen. Jo, hundar är välkomna om de är nyrastade och kopplade.

Det där med att vara nyrastad är lite svårt för Vovven. Hon brukar sätta sig ner med 25-50 meters mellanrum. Maken fick ta hand om hunden medan jag botaniserade i växthusen.

Jag köpte en liten rosa ros med pyttesmå blommor. Den ser ut som en buskros fast i miniatyr. Maken har en favoritkruka som säljs just hos Rappnes. Den är i ljus terrakotta. Nu köpte vi ett par stycken. De är inte särskilt dyra.

På golvet inne i ett av växthusen stod en liten järnskulptur i form av en tax. Vovven såg den direkt och började tuffa till sig. Hon fick gå fram och lukta på taxen. Och hon blev ganska förvånad när hunden visade sig vara av järn.

Det blev en härlig midsommarhelg med sol och lagom värme. Men, tänk så många midsomrar som regnat bort i barndomen. Danser som ställdes in för att regnet gjort dansbanan såphal. Regnet droppade ner från sydvästen.

Barndomens midsomrar firades på olika ställen i Stockholms skärgård. Bland annat i Kummelnäs.

Jag minns midsommarstången, modell mindre, som stod på verandabordet. Den var klädd med grönt kräppapper och blommorna var av garn.

Vi gick på ett långt led genom skogen för att komma till festplatsen. Spelmännen gick längst fram. Vi viftade med pappersflaggor.

Att promenera med Vovven på gatorna i vårt bostadsområde känns lite långtråkigt ibland. Då behöver man lite nya vyer.

Vi tog bilen och åkte ut till Nyckelviken i Nacka. Det är en gammal herrgård med ett fint sommarkafé.

Vovven fick en kompis vars husse och matte satt vid bordet bredvid oss. Det var en liten valp som hade en så ullig fin päls att den snarare såg ut som en liten kattunge.

Maken kom ut med en bricka med kaffe, i fina blåblommiga koppar, och kakor. Min passion i sådana här sammanhang är morotskaka. Jag bakar den aldrig hemma, men det kanske jag skulle prova. Jag provade en gång med ett krångligt recept som även innehöll valnötsolja och chili flakes. Men den blev inte särskilt god.

Vi har pratat om att bygga om vår rabatt på entrésidan. Den har inte skötts om på flera år och är väldigt förvildad.

Det var länge sedan som klätterrosen blommade. Men i år har den slagit rekord genom att sätta knoppar på flera grenar. Samplanterad med rosen är en vit klematis. Den växer så det knakar. Den har svingat sina grenar upp över hängrännan. Och en del har trasslat in sig i paradisäppelträdet. Det ser skönt vildvuxet ut och det gillar jag.