Så blev det då av. Maken och jag har ju länge pratat om att skaffa hund när vi blir pensionärer. Och nu har Vovven alltså anlänt.

Vovven är en Dansk-svensk gårdshund på 16 månader. Hon har mycket energi och vill att vi ska leka med bollen hela tiden. Vi kastar den och hon springer efter och apporterar. Vi blir trötta efter en stund, men inte hon. Hon orkar jaga bollen hur länge som helst.

Igår när vi lagade middag var Vovven igång med sin boll. Middagen blev ett hastverk. Glömde bort grönsakerna som skulle serveras till stroganoffen, eftersom jag samtidigt måste kicka iväg bollen likt en ovan fotbollsspelare.

Mattorna i vårt hem ligger numera slarvigt hoprafsade i skrynkliga högar på golven.

En bra sak med Vovven är att hon tycker om att sova på morgonen. Det passar ju mig perfekt. Maken är morgontidig – åker till jobbet vid halv sju. Vovven har inte någon förståelse för att man måste gå upp så tidigt. Hon ligger kvar och gonar sig. Liksom jag.

De senaste veckorna har vi haft mycket snö. Vovven tycker om att studsa runt i snödrivorna. Idag kom emellertid plogen och plogade gångstråken inne i vårt bostadsområde. Innan pulsade vi i snön. Drivorna gick upp till kängskaften och ibland letade sig snön ner i skorna likt iskalla rännilar.