Vilken indiansommar vi har. Undrar var det ordet kommer ifrån. Det var meteorologen på tv som sa’ det senast.

Maken och jag tog en promenad längs fjärden vid Näsby Park. Solen sken, men det låg ett dis kvar över Lidingölandet. Jag tycker mycket om den här tiden på året när det ligger dis över sjöar och ängar. Skulle önska att jag kunde måla det.

Eken som står i vattenbrynet hade nästan fällt alla sina blad. Lite längre bort simmade sothönsen. Och på båtklubben höll de på att ta upp båtarna inför vintern.

Det är snart dags att stänga igen trädgården för denna säsong och ägna sig åt fönsterbrädan och publika växthus.

Vår björk är helt gul i bladverket och löven singlar ner likt snöflingor. Jag krattar gräsmattan flera gånger och samlar upp i säckar. Egentligen är det inte längre någon gräsmatta utan en matta av lite olika ogräs. Men den är grön i alla fall.

Vi matar fåglarna året om. De har nu skalade jordnötter att kalasa på. Fågelbaden besöks fortfarande av fåglarna, även om det inte längre är kö till baden.

Fågelbadet ligger öde, men det glittrar ändå lite och ger ett vattenblänk i rabatten.

Den älskade rosen, Ghislaine de Féligonde, har vuxit mycket under sommaren. Den har även satt små blomknoppar. Men det är nog mest troligt att de inte orkar slå ut. Huvudsaken är att rosen trivs i väntan på våren. Lite längre fram ska vi klä in den i juteväv inför vintern.

Maken och jag har lagt ut kogödsel i rabatterna på baksidan. På framsidan har jag inte gjort mer än planterat nya tulpaner, Darwinhybrider. Hela rabatten behöver grävas om. Då vill Maken också göra en ny ram till den upphöjda bädden. Får se om det kan bli till våren.

Jag köpte rosa-vita pärlhyacinter. Jättesöta, men jag vet inte riktigt var jag ska plantera dem. Hm, det finns nog mest plats på baksidan. Jag ville egentligen ha helt rosa – jag har sett i en trädgårdstidning att det finns. Men jag har ännu inte sett dem i handeln.