Nu är den vår den svage kallar höst, skaldade E A Karlfeldt. Jag tänker mycket på de månadstavlor vi hade i klassrummet på lågstadiet som var målade av Kerstin Frykstrand. Tavlorna med motiv från de olika månaderna förmedlade någon sorts trygghet för mig,

Jag har minst två favoritställen i Stockholms skärgård. Det ena är vid Visjön som jag skrev om tidigare, det andra är Brännholmen på Östra Lagnö. Åtminstone en gång per år, helst fler, vill jag åka upp till Östra Lagnö och njuta av havet. Här möts himmel och hav.

Efter att ha lyssnat på väderleksrapporten igår morse bestämde vi oss för att åka dit och ha en picknick. Maken bredde mackor och kokade te och kaffe. Meteorologen hade talat om solchanser, men också att det skulle blåsa en sydostlig vind.

Efter en och en halv timmes bilresa steg vi av vid grinden till naturreservatet. Himlen var mycket molnig och det blåste friskt. Vi gick genom fårhagen och kom så fram till Brännholmen. Vinden var stark och ganska kylig. Men vi valde ut bord och bänkar uppe på berget och packade upp ryggsäcken. Vinden slet omgående tag i duken så vi fick placera termos och smörgåsask som tyngder.

Vi åt våra smörgåsar och tittade ut över vattnet. Vinden dansade i håret. Det blygrå havet var upprört. Vågorna fräste som bränningar över stenarna. Ute på fjärden kom en segelbåt. Det blåste bra, säkert en 10-12 sekundmeter. Vinden slet i seglen. Båten lutade.

Varje höst blir jag lika sugen på att sticka. Det är höstfärgerna i vassen, gult, lite grönt och brunt, som inspirerar mig. Helst ska det vara ett flerfärgat garn som varierar i de tre färgerna. Ska nog gå till garnaffären och se vilka garner de har.

En enda ros blommade på nyponbusken. Busken var annars full med röda nypon.

Det blev inte någon lång picknick. Vi fotade lite och gick sedan tillbaka till bilen. Vi såg inga får i hagen. Bara fårspillning så de går nog fortfarande kvar på bete. Men de har ett väldigt stort område att gå på.