En morgon gick jag längs Rönningesjön. Solen sken och det var ljummet i luften. Lövträden stod gula längs stranden. Solen lyste på dem så att de nästan strålade i guld. Solen glittrade på sjön, dimman låg som rök alldeles över vattnet. Det är också något jag önskar att jag kunde måla. Jag fastnar alltid för tavlor i lite dimmiga toner så att man får kisa för att se vad det föreställer.

Väninna E och jag tog en promenad på eftermiddagen. Vi hade nyligen gått vilse på den här sträckan från Viggbyholm. Inte klokt att man kan gå vilse i ett så välkänt område. Vi tänkte heller inte på att det finns en GPS i telefonen. Vi fick gå en lång sträcka på asfalt innan vi hittade fram till vår stig igen.

Nu ändrade vi strategi och gick i motsatt riktning. Försökte lägga gatornas namn på minnet. Nu kan vi gå i båda riktningarna och hitta hem igen.