Hur blev det nu? Fick skomakaren någon semester mellan hägg och syren? Häggen slog ut sitt vita flor och efter ett par dagar började syrenen blomma. Det doftar så gott.

Det doftade också ljuvligt när det regnade häromdagen. Idag regnade det igen. Naturen känns så fräsch efter ett regn. Men Vovven tyckte inte att regnet var någon höjdare. Hon ville bara hem. Och ”på toa” hade hon ju varit vid sextiden. Vi som ska gå på långpromenad med väninna E på eftermiddagen.

Igår hörde Vovven och jag näktergalen sjunga när vi var på morgonpromenad. Den låter väldigt exotisk.

I helgen var vi på femårskalas. Vovven var förstås med. Hon är ju otroligt lätt att ha med sig. Tyst och stillsam när hon går runt på upptäcktsfärd.

Annat var det när hon blev varse att grannen har katter. Hon skällde som en hund brukar göra. Vi har ju aldrig hört henne skälla förut. Hon kan morra lite åt koltrasten och tjafsa lite, men inte skälla. Fast hon viftade på svansen så hon måste ju tyckt att katten verkade rolig.

Åh, vad skönt – nu är deklarationen inskickad. Tänk att det alltid blir i sista minuten fast man fått underlaget för en dryg månad sedan.

Numera är det ju en lätt match att deklarera. Det mesta är redan ifyllt. Annat var det för några decennier sedan. Då fick man fylla i alla kontrolluppgifter själv. Och man fick inte glömma att ta upp någon post.

Idag har varit en regnig dag. Det till och med haglade smått när Vovven och jag var ute och promenerade. Det är skönt med lite svalare väder och regn. Det hejdar trädens blomning. Just nu står ju alla fruktträd i sitt skiraste flor. Man vill ju inte att det ska blomma över för fort. Vårt plommonträd är halvutslaget. Det är så otroligt vackert.

I stora delar av landet råder eldningsförbud. Men här i Täby fick man tända majbrasan. Det blåste inte alls och dessutom hade det regnat fem millimeter under förmiddagen.

Men jag tycker inte att det var så länge sedan som vi stod på vår bakgård och tittade på nyårsfyrverkerier.

Vilka fantastiska vårdagar vi har haft. Säkert tre veckor i rad.

Vi gick en slinga i skogen för några helger sedan. Det var länge sedan jag gick där, så jag mindes inte hur brant stigen är på sina ställen. Vovven gick på utan att bli trött. Hon stannade högst upp för att vänta in oss. Maken och jag flåsade ikapp henne. Jag promenerar ju två och en halv timme varje vardag så jag tyckte jag borde fått bättre kondition. Men de backarna tog.

Just nu blommar både blåsippor och vitsippor. Och i vissa dikesrenar blommar ännu tussilago. Idag såg vovven och jag årets första sädesärlor. Som tur var fick hon inte för sig att hon skulle jaga dem. Björktrast och koltrast är hon dock mycket observant på.

Vi var och hälsade på Svägerska V och Svåger J i söndags. Vovven var förstås med. Hon brukar ju uppföra sig exemplariskt när vi är borta med henne. Men nu kände hon sig tydligen väldigt hemma. För hon hoppade upp i Svägerskans säng och plöjde sig ner in under överkastet. Där låg hon sedan under middagen. Både Svåger och Svägerska har ett förflutet som hundägare så de tyckte inte att det gjorde så mycket. Dessutom brukar de vara kattvakter när yngsta dottern är bortrest. Och katterna brukar ju alltid ligga under överkastet.

Vovven har en medfödd knäskada. Visserligen väldigt liten, men vi vill ju att hon ska vara symtomfri. Därför är det så viktigt att hon motionerar dagligen. Igår var vi hos Svägerska K som är fysioterapeut för hundar. Vi fick ett litet paket med manschetter att sätta under knäskålen. De ska så småningom fyllas med vikter på sex gram.

Vi provade manschetterna fem minuter under kvällspromenaden. Vovven var väl inte helt förtjust, men hon fann sig. Men vad lycklig hon blev när vi tog av dem. Hon skuttade som en kalv på grönbete.

Tänk i helgen såg Maken och jag de första tussilagorna. Hm, heter det så i plural? De växte på en södersluttning alldeles vid vägen.

I rabatten på entrésidan hemma hos oss blommar krokusen i gult och lila. Nu blommar också den ensamma snödroppen. Den som är mer än 20 år gammal. Längs rabattens bakkant växer pyttesmå iris.

I rabatten blommar det ganska fint på våren. Men så snart vårblommorna blommat över och perennerna börjar sticka upp ser man att den inte skötts på flera år. Jag köpte inga nya tulpanlökar i höstas. Det kändes inte så angeläget eftersom vi inte hann bygga om rabatten i höstas. Maken har stora planer för hur vi ska göra. Timret som omgärdar rabatten ska bytas ut mot sten och muras upp.

I helgen var vi också på utflykt. Vi packade matsäcken i ryggan och körde iväg till Östra Lagnö längst ut på Ljusterös nordspets. Naturreservatet ligger vid Svartlögafjärden där himmel och hav möts.

Vovven blev glatt överraskad när vi så småningom klev ur bilen och gick in i skogen. Vilka dofter! Hon snusade som en spårhund och följde stigen fram. På sommaren brukar både får och kor beta i området. Dessutom finns det gott om granar med grenar som hänger ända ned till marken. De kan dölja koltrastar. Det har Vovven stor erfarenhet av. Hon har tyvärr en fäbless för att jaga dem.

Stigen leder fram till havet. Väl framme packade vi upp vår matsäck. Lade en rödrutig duk på bordet. Till att börja med var det nästan vindstilla. När vi satt oss för att njuta av smörgåsarna kom en stark vindpust. Duken lyfte från bordsskivan och välte Makens kopp med kaffe. Kaffet rann ut på duken. Istället för att avnjuta måltiden i lugn och ro fick vi skynda oss att bli klara eftersom det börjat blåsa ordentligt.

Under vinterstormen hade flera stora, vackra tallar längs stigen blåst omkull. Det satt plakat uppe med varning för stormfälld skog. Man ska ju akta sig för rotvältor. De kan sprätta upp och man kan bli skadad.

Vovvens mat och övriga artiklar, som godis och annat hon behöver, hänger i en påse i tvättstugan. Maken tycker inte att det är en optimal förvaring. Så vi behöver köpa en hylla.

Maken slog på nätet och hittade en passande hylla på ett av byggvaruhusen. Sagt och gjort, vi satte oss i bilen och åkte iväg.

När vi gick in genom dörrarna till det stora byggvaruhuset såg jag att de redan hade ställt ut vårblommorna. Jag blev jätteglad och plockade snabbt till mig en påsklilja, en pärlhyacint och en bellis i mörkt rosa.

Väl hemma slängde jag den torra vita ljungen och korallbäret som har stått vid entrén sedan i höstas. Fyllde sen den lilla grå korgen med de nyinköpta skönheterna. Vilken skillnad det blev!

I mitten av mars är väl tidigt att sätta ut blommor. Men de får stå inne under natten. Jag brukar sätta ut penséer först i början av april. Om det blir kallt sätter jag en stor papperspåse över krukan. En så stor kruka kan man inte bära in om det fryser på. Tur att penséer tål nedåt fem graders kyla. Vilka tuffingar!

Snön försvann väldigt fort måste jag säga. Det är lerigt och blött ute. Men Vovven måste ju rastas oavsett väder. Så det är bara att ge sig ut. Fyra gånger om dagen brukar det bli.

När det är lerigt och Vovven behöver kissa går hon ibland bara på frambenen. Rumpan upp. Det ser väldigt roligt ut. Jag har faktiskt sett en annan hund göra detsamma. Så det är väl en specialitet som hundar har. Hon kan gå på bakbenen också. Kanske har vi fått en cirkushund?

På morgnarna brukar vi gå genom ett skogsparti. Där finns gott om grankottar som Vovven tycker är väldigt skojiga. Då leker hon den roliga leken bära kotte. Helst ska Matte kasta kotten så att Vovven kan jaga den.

Ibland möter vi andra hundar med sina mattar och hussar. Jag har ju varit lite rädd för att möta större hundar som går lösa. Men hittills har hussarna och mattarna tagit sitt ansvar och hållit in hundarna. Bara en gång har jag sett en hund ensam springa över ängarna. Då vände vi och tog en annan väg.