Vilken indiansommar vi har. Undrar var det ordet kommer ifrån. Det var meteorologen på tv som sa’ det senast.

Maken och jag tog en promenad längs fjärden vid Näsby Park. Solen sken, men det låg ett dis kvar över Lidingölandet. Jag tycker mycket om den här tiden på året när det ligger dis över sjöar och ängar. Skulle önska att jag kunde måla det.

Eken som står i vattenbrynet hade nästan fällt alla sina blad. Lite längre bort simmade sothönsen. Och på båtklubben höll de på att ta upp båtarna inför vintern.

Det är snart dags att stänga igen trädgården för denna säsong och ägna sig åt fönsterbrädan och publika växthus.

Vår björk är helt gul i bladverket och löven singlar ner likt snöflingor. Jag krattar gräsmattan flera gånger och samlar upp i säckar. Egentligen är det inte längre någon gräsmatta utan en matta av lite olika ogräs. Men den är grön i alla fall.

Vi matar fåglarna året om. De har nu skalade jordnötter att kalasa på. Fågelbaden besöks fortfarande av fåglarna, även om det inte längre är kö till baden.

Fågelbadet ligger öde, men det glittrar ändå lite och ger ett vattenblänk i rabatten.

Den älskade rosen, Ghislaine de Féligonde, har vuxit mycket under sommaren. Den har även satt små blomknoppar. Men det är nog mest troligt att de inte orkar slå ut. Huvudsaken är att rosen trivs i väntan på våren. Lite längre fram ska vi klä in den i juteväv inför vintern.

Maken och jag har lagt ut kogödsel i rabatterna på baksidan. På framsidan har jag inte gjort mer än planterat nya tulpaner, Darwinhybrider. Hela rabatten behöver grävas om. Då vill Maken också göra en ny ram till den upphöjda bädden. Får se om det kan bli till våren.

Jag köpte rosa-vita pärlhyacinter. Jättesöta, men jag vet inte riktigt var jag ska plantera dem. Hm, det finns nog mest plats på baksidan. Jag ville egentligen ha helt rosa – jag har sett i en trädgårdstidning att det finns. Men jag har ännu inte sett dem i handeln.

Nu är den vår den svage kallar höst, skaldade E A Karlfeldt. Jag tänker mycket på de månadstavlor vi hade i klassrummet på lågstadiet som var målade av Kerstin Frykstrand. Tavlorna med motiv från de olika månaderna förmedlade någon sorts trygghet för mig,

Jag har minst två favoritställen i Stockholms skärgård. Det ena är vid Visjön som jag skrev om tidigare, det andra är Brännholmen på Östra Lagnö. Åtminstone en gång per år, helst fler, vill jag åka upp till Östra Lagnö och njuta av havet. Här möts himmel och hav.

Efter att ha lyssnat på väderleksrapporten igår morse bestämde vi oss för att åka dit och ha en picknick. Maken bredde mackor och kokade te och kaffe. Meteorologen hade talat om solchanser, men också att det skulle blåsa en sydostlig vind.

Efter en och en halv timmes bilresa steg vi av vid grinden till naturreservatet. Himlen var mycket molnig och det blåste friskt. Vi gick genom fårhagen och kom så fram till Brännholmen. Vinden var stark och ganska kylig. Men vi valde ut bord och bänkar uppe på berget och packade upp ryggsäcken. Vinden slet omgående tag i duken så vi fick placera termos och smörgåsask som tyngder.

Vi åt våra smörgåsar och tittade ut över vattnet. Vinden dansade i håret. Det blygrå havet var upprört. Vågorna fräste som bränningar över stenarna. Ute på fjärden kom en segelbåt. Det blåste bra, säkert en 10-12 sekundmeter. Vinden slet i seglen. Båten lutade.

Varje höst blir jag lika sugen på att sticka. Det är höstfärgerna i vassen, gult, lite grönt och brunt, som inspirerar mig. Helst ska det vara ett flerfärgat garn som varierar i de tre färgerna. Ska nog gå till garnaffären och se vilka garner de har.

En enda ros blommade på nyponbusken. Busken var annars full med röda nypon.

Det blev inte någon lång picknick. Vi fotade lite och gick sedan tillbaka till bilen. Vi såg inga får i hagen. Bara fårspillning så de går nog fortfarande kvar på bete. Men de har ett väldigt stort område att gå på.

Efter en mulen morgon med lite regn sken solen under eftermiddagen. Vi åkte till Länsmansgården i Åkersberga. Förutom konsthallarna har de en underbar trädgård. Allra stiligast är rabatten med de många dahliorna.

Dahliorna växer tätt och de har många olika färger och former. De är trädgårdens primadonnor. Kräver lite mer. Undrar om trädgårdsmästaren på Länsmansgården gräver upp rabatten för att vinterförvara knölarna. De ska ju förvaras frostfritt under vintern för att, när frostrisken är över, planteras igen. Kanske sätter de nya till våren.

I den lilla hantverksstugan i trädgården finns så mycket fina, handgjorda saker. Det fanns bland annat stickade vantar i fantastiska färger och mönster. Särskilt dyra var de inte heller. Men jag har så mycket vantar att jag inte hinner använda dem. Men nog skulle jag velat ha ett par av de här.

Maken blev förtjust i ett par äggkoppar skurna direkt ur en bit eneträ. De var roliga, men hur blir det när man spillt äggula på dem några gånger?

Vi fortsatte kustvägen mot Norrtälje. I Penningby stannade vi och gick in på Linneladan. De har också mycket fina saker även om det inte är hantverk. Man mår bra av att titta på vacker form och färg.

I fredags morse när vi vaknade var det regn i luften. Och det hade regnat en stor del av natten. Jag tog min vanliga morgonpromenad iförd regnjacka. Solen försökte lysa fram genom molnen. Vid lunchtid bröt solen fram och det blev varmt. Vi åkte till Vaxholm för att köpa en regnmätare i glas. Den vi hade sprack när vi höll på att sätta ihop en lagerhylla. Regnmätaren kom i vägen så att säga.

Det är så underbart att promenera genom Vaxholm. Titta in i alla trädgårdar. Gula rudbeckior prunkade i rabatterna. Äppelträdens grenar var tunga av frukt. Vi fikade på hembygdsgården och satte oss i trädgården. Solen värmde riktigt mot väggen.

Vi gick in på Magasinet och där köpte jag en ripsmatta. En matta som var mönstrad i blått och vitt. Det är inte så ofta man hittar ripsmattor i affärerna. Förut hade Åhléns ett bra utbud. Jag tycker att ripsmattor är så bra för de är så lättvättade. Trasmattor blir ju så tunga för tvättmaskinen.

Nu är rönnbären mogna. De har nog lyst röda sedan någon månad tillbaka. Men nu sticker de ut när trädgårdsväxterna slutat blomma. Luktärterna, ringblommorna och krassen blommar vidare. Som tur är. Höstens inträde får inte gå för fort.

Enligt Bondepraktikan ska det bli en kall vinter om det finns mycket rönnbär. De vore fint med en snöig vinter efter de regniga vi haft.

Vår älskling Ghislaine de Féligonde, rosen vi köpte i Helsingborg i somras, har börjat skjuta skott. Massor med nya grenar och blad har kommit. Får se om den också hinner med en extra blomsväng.

Ännu väntar vi på höstastrarna och kärleksörten. De ljust lila höstastrarna har jag fått av grannen och de har blommat på i många år. Kärleksörtens knoppar är fortfarande ljusgröna. Några av blommorna kan ha en aning rosa anstrykning.

Kärleksörten blev omplacerad till en plats där det tidigare stått en ros – Louise Odier. Efter 20 år hade den givit upp. Maken grävde upp rabatten och placerade kärleksörten där. Det blev en väldigt lyckad placering.

Idag skiner solen och det är riktigt varmt. Ännu kan man sitta ute och läsa. Det gäller att ta vara på sensommardagarna. På torsdag ska det visst bli en höstdag med regn och blåst.