De gula löven ligger i drivor på stigen där jag brukar ta min morgonpromenad. Om solen skiner lyser löven likt guld. Tillsammans med dem som fortfarande sitter kvar på träden är det som att gå genom en gyllene sal.

Stigen går längs Rönningesjön. Det är en skön promenad att gå runt sjön. Men oftast nöjer jag mig med att gå till Viggbyholm och tillbaka.

Maken och jag städade i vår lilla trädgård i helgen som var. Krattade och samlade vissnade växter i en säck. Pelargonerna är fina och luktärten blommar ännu. Den doftar underbart.

Ringblommorna håller sig fina och blommar i gult och orange. Krassen tålde inte nattfrosten som var härom veckan. Men ringblommor verkar vara tåligare.

Novemberkaktusarna som stått ute hela sommaren, blommar nu för fullt inomhus. När jag tog in dem i september syntes inte några knoppar. Men när de stått inne ett par veckor var de alldeles fulla av knopp. De trivs verkligen med sitt sommarliv ute.

Många trädgårdsentusiaster grottar under höst och vinter ner sig i frökataloger. Jag lockas inte så mycket av Bröderna Nelson och allt vad fröfirmorna heter. Vi har så liten plats för sommarblommor. Men några krukor blir det alltid. Till våren ska jag så ringblomma, krasse och zinnia.

Men före våren kommer amaryllis i massor av färger. Det är en underbar blomma enligt mig. Jag vill gärna ha strimmiga i olika toner. Jag har ju svårt för november- och decembermörkret. Då är det skönt att få frossa i dessa blommor.

Vilken härlig höst vi har! Igår när väninna E och jag gick ner till Täby Centrum strålade solen och höstfärgerna sprakade. Naturen verkade nymålad som E sa. Det var ju varmt också. Brittsommar är en verkligt härlig tid.

Meteorologen har lovat mer normalt höstväder till veckan. Men det får gärna dröja. Fast jag ser lite fram emot vintern. Jag köpte nyligen en roströd kappa och skor. I år har jag verkligen fått upp ögonen för rostfärgen. Den är så varm och inte lika iögonenfallande som den klarröda.

Med sensommar och höst kommer Bondens marknad till stan. Vi brukar alltid åka till marknaden i  Tessinparken. Men den finns ju också på Katarina Bangata. Där är den större.

Grönsaksstånden dignar av färgglada pumpor och många andra grönsaker.

Jag passar alltid på att köpa dill och persilja för att frysa in. Dill i lös vikt är mycket finare än den krukodlade som står till buds under vinterhalvåret.

Hemma i den lilla trädgården har löven börjat falla. Plommonträdet är alldeles gult och massor med nedfallna löv ligger på marken. Det är dags att kratta. Men jag vet inte när jag ska hinna det. Vi ska åka och gratulera F som fyller åtta år. Just den här helgen är det städdag i området och det finns en container där man kan lägga sitt trädgårdsavfall. 

Nu är den vår den svage kallar höst, skaldade E A Karlfeldt. Och höstlikt är det. Krassen har frusit ihjäl, men ringblommorna har klarat sig bra. Pelargonerna likaså.

Maken sa i veckan att han ville åka ut och fota träd i höstens praktfulla färger. Jättekul, tänkte jag, men vart? Så kom jag precis att tänka på att promenera längs Djurgårdskanalen. Där växer lindar och lönnar. Lönnarna står just nu i sin vackraste skrud. Löven skiftar från grönt och gult till orange och rött.

Som ung promenerade jag och väninna A ofta längs Djurgårds-kanalen. Man möter alltid mycket folk både på hästrygg och gåendes med hundar.

Tänk om vi hade haft en liten hund att gå tillsammans med. Jag har kanske inte berättat att vi har lite lösa planer på att skaffa hund. Men ännu är det bara en tanke, om än seriös.

Idag mötte vi ett par, där mannen var som klippt och skuren ur tidningen Gods och Gårdar. Någon sorts lång väst med förstärkningar (som en ryttare) och keps hade han. Dessutom  hade han mustasch där ändarna var tvinnande och vaxade till två knorrar.

Jag tycker mycket om hösten. Speciellt oktober om det är soligt och varmt. Men jag gillar även när det är dimma som det kan vara i november. Fast den tiden är mörkret väldigt jobbigt. Kompis B brukar säga att han krymper tio centimeter under den mörkaste tiden.

Vilken härlig höst vi har, varmt och skönt. Mycket sol. Jag tycker att solen har ett så varmt sken på sensommaren och förhösten. Och så den klara lite krispiga luften.

I morse steg vi upp i arla morgonstund. Klockan var fem när den ringde. Vi gick upp för att skjutsa svåger B och svägerska C till Arlanda. De har varit här på en blixtvisit och reser nu till Malta och i november hem till Australien. De har varit på Malta nästan tio år. Seglaräventyret är över och min svägerska har skrivit en bok om deras resa från Perth i västra Australien till Medelhavet.

I lördags tog vi en tur till Julita gård i Sörmland. Jag och Maken har aldrig varit där tidigare, men hört talas om de fantastiska äppelodlingarna.

Vi åkte vägen över Västerås där svåger J och svägerska V slöt upp. De skulle också följa med.

Mitt favoritäpple, Åkerö, fanns utställt och det gick även att köpa med sig. Jag köpte en rejäl påse äpplen. Så goda!

Det doftade så gott att stoppa ner näsan i påsen. Åkerö är lite lätt syrligt och doftar underbart. Det är sällan man finner dem i affären.

Finns det några vackrare buketter än de sensommarblommande?

Här hade de komponerat ihop flera olika buketter i varma färger.

Svägerska K hade skickat med ett äpple för sortbestämning.

Svåger B ställde sig i kön framför informationsdisken där man kunde få sina äpplen sortbestämda. 20 personer stod före honom i kön. När det till slut blev hans tur kunde de inte säga vilken sorts äpple det var. De behövde fler än ett för att kunna bestämma sorten.

Men finast är nog ändå ringblommorna i ett enkelt krus.

Första helgen i september hade Bergianska trädgården sin skördemarknad. Vädret var fantastiskt med sol och lagom värme.

Vi började med att promenera i parken och besöka den lilla japanska trädgården.

Trädgården har fått en ny bro denna sommar. Ett par änder satt på en sten och gonade sig i solen. Det är alltid så fridfullt i den här delen av parken.

Vi gick uppför backen och kom så ner till den Italienska terrassen. Där sålde de kaffe och hembakat bröd. Men vi drog oss till det gamla Orangeriet. Det är alltid så svårt att bestämma sig för vilket bröd man vill ha till kaffet. De har så mycket att välja mellan. Den här gången tog jag en laxmacka.

Vid ett av stånden höll Dahliaentusiasterna till. Dahlior är vackra tycker jag. Men det där med att ta upp knölarna och förvara dem frostfritt är inte min grej. Enkelt ska det vara.

Maken köpte två påsar med krokuslökar, en med blekt gula och en med ljust blå blommor. Själv hittade jag rosa pärlhyacint. Vilken tur! Jag har faktiskt letat i varje trädgårdsbutik efter dem. Men här fanns de.