De badande vännerna

Jag sitter ute på altanen och tittar ut över vår lilla radhusträdgård. Äter middag ensam eftersom maken är på pubkväll tillsammans med de före detta arbetskamraterna. Allt är tyst och stilla.

Men plötsligt invaderas trädgården av våra vänner, småfåglarna. De är allesammans ute efter ett bad i något av våra två fågelbad. Trädgårdstäppan har med ens förvandlats till De Badande Vännernas Trädgård. Blåmesen badar så att vattnet skvätter. På kanten sitter en pilfink och en annan blåmes och väntar på sin tur. Det är likadant vid det andra badet. En talgoxe badar och två till sitter och väntar. Så byter de platser med varann under en lång stund.

Jag undrar om denna aktivitet utlösts av att jag under kvällen gjort rent i båda baden och fyllt på med nytt vatten. Även småfåglar tycker om rent vatten.

(Den riktiga ”De Badande Vännernas Trädgård” ligger i Visby.)

En promenad i Bergianska trädgården

Vad gör man en söndag som denna med strålande sol, men med lite kalla vindar? Till Bergianska trädgården kan man alltid bege sig. Man börjar med en promenad för att sedan ta en fika i Anderssons växthus. Först kommer vi till japanska trädgården. Vattnet är täckt av alger. På en skylt står det att det bland algerna finns salamanderyngel. För att inte skada salamandrarna låter trädgårdsmästarna algerna vara kvar.

Maken och  jag sätter oss på en bänk uppe på den Italienska terrassen. På Brunnsvikens vatten kommer flera kanoter. Båtarna skär sig tyst fram genom vattenytan. På terrassen är det tyst även om många andra sitter på bänkarna. På en bänk har två tjejer dukat upp rödvin och något tilltugg. Det ser väldigt gott ut.

Uppe på terrassen står en frodig gammal tall. Stammen är kraftig liksom kronan. Det ser nästan ut att vara en ädel tall – om det finns något som heter så.

Heliotrop tillsammans med jätteverbena och ekorrgräs (tror jag att det är). Vår numera bortgångne katt tyckte mycket om att tugga på heliotropen. Den doftar, och kanske smakar, vanilj. Vår katt hade ett extraordinärt förhållande till mat. Han åt i princip allt från fisk och skaldjur till grönsaker. Ärter var en favorit, liksom vaniljfudge. Och han nöjde sig inte bara med att tugga på en.

Jätteverbena och ekorrgräs

Så kommer vi fram till dahliaplanteringen. Den som ligger alldeles vid Viktoriahuset. Här finns dahlior i alla former. Både dubbla och enkla. Röda, rödorange och ljust rosalila och många andra färger.

 

Prinsessan på ärten

 

Nu har luktärten slagit ut med små buketter i ljust blått, rosa och vinrött. Den är verkligen ljuv som en sagoprinsessa. Och doften! Jag går hela tiden fram och luktar på de skira blommorna. Tänk om man kunde spara doften i en burk att ta fram under vintern.

Luktärterna har slingrat sina klättertrådar runt den gamla, knotiga kaprifolen. Den som får knoppar, men aldrig blommar för att någon insekt äter upp knopparna. Undrar hur man ska komma tillrätta med det? Såpvatten som brukar hjälpa mot ohyra har inte hjälpt här. Får fråga trädgårdsmästaren vid tillfälle.

Egentligen är jag inte så förtjust i krysantemum, i alla fall inte inomhus. De får så lätt löss om man som jag inte sköter dem ordentligt. Utomhus tycker jag dock att de pryder sin plats. Om man köper en bollkryss och planterar den i en större kruka ser den inbjudande och maffig ut. Men – det kan inte hjälpas – den signalerar höst.

Hösten kan vara väldigt vacker med klar luft och blå himmel. Frukt som mognar på träden och väntar på att plockas. Trädens löv som så sakteliga färgas gula och röda.

Igår var vi i Sandhamn tillsammans med svåger och svägerska. Ön består ju bara av sand så några större trädgårdar såg vi inte till. Men vid de äldre små husen hade man ändå fått till det med lummiga häckar. De blommor som vi såg var planterade i amplar och krukor. Vackert så. Och så den gamla knotiga lindallén som går bort mot seglarhotellet.

 

 

Med penslar och färg

Som jag tidigare sagt är ringblommor och krasse mina favoritblommor. Båda har en speciell doft och man kan äta dem. Fast det skulle jag inte vilja göra. De doftar – och smakar säkert – alldeles för starkt. Men jag använder gärna ringblomssalva för att smörja in fötterna. De blir så mjuka.

En målare jag tycker om är Anders Zorn. Han har gjort en hel del blomsterakvareller. Bland annat amaryllis. Han var en skicklig akvarellist, en av de bästa.

Själv har jag en ständig önskan att kunna måla. Först och främst gäller det att hitta motiv. Under sommaren får min krasse ofta stå modell. Nu senast när jag skissat upp några blommor för att måla morgonen efter, hade två av dem vissnat under natten. Så jag knipsade bort den ena blomman för att studera den närmare. Krassen är väldigt vacker på nära håll, så klara, distinkta färger.

Medan jag satt vid bordet och målade kom två energiska humlor. De kröp ner i krasseblommorna, en efter en, för att suga nektar. De surrade kring mitt huvud – särskilt den ena var väldigt envis.

Inte är jag någon Zorn inte, men jag tycker att det är roligt att teckna och måla.

Blommor i Tessinparken

I lördags förmiddag var det dags att ta en tur till Bondens marknad igen. Även denna vecka hade de underbara sensommarbuketter. Jag bara måste köpa en med zinnior och dillkronor. Vilken härlig doft!

Bondens marknad ligger ju i ena änden av Tessinparken. Det är en långsträckt, trevlig park med en stor fontän i mitten. Och det finns rosenrabatter längs med den grusade gången. Det blommade i vitt, rosa och rött. De röda rosornas färg drog mot orange. Det är lite svårt att färgbestämma dem men vackra är de.