Vädret är verkligen varierat. I morse var vi ute i virvlande blötsnö, Vovven och jag. Igår var det åtta grader kallt när vi gick ut. Då fann hon sig till och med att ha hundrocken på. Hon ser ärligt talat rolig ut. Jag tänker på ett dragdjur som är fullt lastat. Det gör hon själv också. Inga kläder på en hund, tycks hon tänka. En morgon när det var ett par grader kallt och jag med mycken möda fått på henne rocken vägrade hon att röra sig ur fläcken. Hon stod kvar i hallen. Det var bara att klä av henne och gå ut i det nollgradiga vädret. Hon rör sig ju så mycket att hon håller sig varm ändå.

Vi var på en utflykt i helgen. Solen sken och temperaturen höll sig kring nollan. Vi åkte ut till Gustavsberg. Det brukar vi göra året runt, men lite oftare på vintern. Det är något som lockar då. Semlor!

Vi tycker att Systrarna Delselius konditori i Grisslinge har de godaste semlor vi ätit någonsin. De är ju inte billiga, men de är värda en utflykt tycker vi.

Tidigare kunde vi fika på caféet, men sedan Vovven anlänt får vi köpa med oss. Vi brukar köpa både smörgåsar och semlor samt kaffe, Sen åker vi vidare ut till Siggesta gård för att äta mackorna och dricka kaffet.

Där finns en skogsväg vi brukar promenera på. Jag har nu upptäckt att det finns mycket ekar där. Och därmed också nedfallna ekollon. Ekollon är ju giftiga för hundar (säkert för människor också). Vovven är dock inte så intresserad av dem. Däremot gillar hon grankottar skarpt. Hon småspringer med nosen i backen och sniffar i sig dofterna från den vilda naturen. Då och då fångar hon upp en kotte och bär den med sig ett par meter. Då har den förlorat sin attraktion och hon hittar snart en ny.

Igår snöade det igen. Hela dagen. Vovven och jag tog några lite kortare promenader. Hon älskar ju snö. Det gjorde ingenting att hon blev blöt.

Vasaloppet gick på tv. Det är årets roligaste sporthändelse om man frågar mig. Även i Sälen och Mora snöade det.

Maken, jag och vovven var alla tre lika trötta och sov i omgångar. Kan det bero på vädret? Många menar ju att det kan inverka.

Vovven älskar ju snö som sagt. Hon blir så sprittande lycklig som kalvar som får komma ut på bete. Då blir promenaden verkligen tillsammans. Hon vill att vi ska kasta snöbollar som hon kan spåra upp. Om vi inte kastar snö så tar hon saken i egna tassar och bär iväg med en isig snökoka. Efter någon meter droppar hon snön och väntar på att vi ska kasta nya snöbollar. Då kommer verkligen valpen inom henne fram.

Apropå bollar. Nu har den käraste bollen gömt sig igen. Det är konstigt det där hur husdjurens leksaker bara försvinner. Det var likadant för katten som vi hade förut. Sen kan leksaken plötsligt dyka upp igen. Den här gången har den ställföreträdande bollen blivit en kär vän. Som tur är.

Nu har talgoxen fått sitt karaktäristiska vårläte. Hela skogspartiet hemmavid ljuder av fåglarnas vårläten.

Jag är ganska dålig på just fågelläten. Känner bara igen de allra vanligaste. Idag hörde jag en fågel som liksom drillade. Vet inte vilken fågel det var.

I söndags var vi och promenerade i Bergianska trädgården. Det var ganska blött och lerigt att gå där. Vovven var förstås med. I en slänt mot söder hade redan vintergäck slagit ut. Vintergäck är en skojig blomma. Lyser som små solar i det torra gräset.

Kom just in efter en promenad tillsammans med Vovven. Ja, det blir kanske inte så mycket tillsammans ännu. Mera med.

Fredrik Sten, hundcoachen på tv, talar om samspelet mellan husse/matte och hunden. Det har Vovven inte förstått ännu. Hon drar iväg med nosen i backen, in bland buskar. Grästuvor med torrt fjolårsgräs är också en favorit. De torra löven ryker när Vovven sprätter med baktassarna.

I vår ska vi gå en kurs i hur man kommunicerar med sin hund.

I helgen var vi bjudna på middag hos ett par kompisar. Vovven skötte sig exemplariskt. Hon skäller ju inte. Men hon tycker om att träffa människor och då reser hon sig upp på bakbenen. Det är något vi vill träna bort. Hon ser bedårande ut, men alla vill ju inte att hundar ska göra så.

Så blev det då av. Maken och jag har ju länge pratat om att skaffa hund när vi blir pensionärer. Och nu har Vovven alltså anlänt.

Vovven är en Dansk-svensk gårdshund på 16 månader. Hon har mycket energi och vill att vi ska leka med bollen hela tiden. Vi kastar den och hon springer efter och apporterar. Vi blir trötta efter en stund, men inte hon. Hon orkar jaga bollen hur länge som helst.

Igår när vi lagade middag var Vovven igång med sin boll. Middagen blev ett hastverk. Glömde bort grönsakerna som skulle serveras till stroganoffen, eftersom jag samtidigt måste kicka iväg bollen likt en ovan fotbollsspelare.

Mattorna i vårt hem ligger numera slarvigt hoprafsade i skrynkliga högar på golven.

En bra sak med Vovven är att hon tycker om att sova på morgonen. Det passar ju mig perfekt. Maken är morgontidig – åker till jobbet vid halv sju. Vovven har inte någon förståelse för att man måste gå upp så tidigt. Hon ligger kvar och gonar sig. Liksom jag.

De senaste veckorna har vi haft mycket snö. Vovven tycker om att studsa runt i snödrivorna. Idag kom emellertid plogen och plogade gångstråken inne i vårt bostadsområde. Innan pulsade vi i snön. Drivorna gick upp till kängskaften och ibland letade sig snön ner i skorna likt iskalla rännilar.

Tänk, häromveckan hörde jag talgoxen. Den sjöng inte den riktiga vårstrofen, men det är på gång. Midvintersolståndet har vi lämnat bakom oss, och man märker att solen är uppe längre än vid jultid. Just nu går solen ner en halvtimme senare. Det känns så skönt. Men än så är det långt till vår för att citera Alice Tegnér.

Idag var det under fem grader minus när jag gick ut. Lite pudersnö låg på de isiga parkvägarna. Det är verkligen lätt att halka. På sjön åkte några skridskor. En annan rastade sin golden retriever på isen. Undrar hur tjock isen är? Jag tycker att det är lite vanskligt att gå på isen med sin hund – om den skulle gå igenom! Tänk att försöka bärga en panikslagen, blöt och sprattlande hund, i 40-kilosklassen, ur det våta.

Men det skulle vara trevligt att ha en hund med på promenadstråket nere vid sjön. Maken har ju förälskat sig i rasen Dansksvensk gårdshund. Vi får se hur det blir med den saken.