Vovvens mat och övriga artiklar, som godis och annat hon behöver, hänger i en påse i tvättstugan. Maken tycker inte att det är en optimal förvaring. Så vi behöver köpa en hylla.

Maken slog på nätet och hittade en passande hylla på ett av byggvaruhusen. Sagt och gjort, vi satte oss i bilen och åkte iväg.

När vi gick in genom dörrarna till det stora byggvaruhuset såg jag att de redan hade ställt ut vårblommorna. Jag blev jätteglad och plockade snabbt till mig en påsklilja, en pärlhyacint och en bellis i mörkt rosa.

Väl hemma slängde jag den torra vita ljungen och korallbäret som har stått vid entrén sedan i höstas. Fyllde sen den lilla grå korgen med de nyinköpta skönheterna. Vilken skillnad det blev!

I mitten av mars är väl tidigt att sätta ut blommor. Men de får stå inne under natten. Jag brukar sätta ut penséer först i början av april. Om det blir kallt sätter jag en stor papperspåse över krukan. En så stor kruka kan man inte bära in om det fryser på. Tur att penséer tål nedåt fem graders kyla. Vilka tuffingar!

Snön försvann väldigt fort måste jag säga. Det är lerigt och blött ute. Men Vovven måste ju rastas oavsett väder. Så det är bara att ge sig ut. Fyra gånger om dagen brukar det bli.

När det är lerigt och Vovven behöver kissa går hon ibland bara på frambenen. Rumpan upp. Det ser väldigt roligt ut. Jag har faktiskt sett en annan hund göra detsamma. Så det är väl en specialitet som hundar har. Hon kan gå på bakbenen också. Kanske har vi fått en cirkushund?

På morgnarna brukar vi gå genom ett skogsparti. Där finns gott om grankottar som Vovven tycker är väldigt skojiga. Då leker hon den roliga leken bära kotte. Helst ska Matte kasta kotten så att Vovven kan jaga den.

Ibland möter vi andra hundar med sina mattar och hussar. Jag har ju varit lite rädd för att möta större hundar som går lösa. Men hittills har hussarna och mattarna tagit sitt ansvar och hållit in hundarna. Bara en gång har jag sett en hund ensam springa över ängarna. Då vände vi och tog en annan väg.

Vädret är verkligen varierat. I morse var vi ute i virvlande blötsnö, Vovven och jag. Igår var det åtta grader kallt när vi gick ut. Då fann hon sig till och med att ha hundrocken på. Hon ser ärligt talat rolig ut. Jag tänker på ett dragdjur som är fullt lastat. Det gör hon själv också. Inga kläder på en hund, tycks hon tänka. En morgon när det var ett par grader kallt och jag med mycken möda fått på henne rocken vägrade hon att röra sig ur fläcken. Hon stod kvar i hallen. Det var bara att klä av henne och gå ut i det nollgradiga vädret. Hon rör sig ju så mycket att hon håller sig varm ändå.

Vi var på en utflykt i helgen. Solen sken och temperaturen höll sig kring nollan. Vi åkte ut till Gustavsberg. Det brukar vi göra året runt, men lite oftare på vintern. Det är något som lockar då. Semlor!

Vi tycker att Systrarna Delselius konditori i Grisslinge har de godaste semlor vi ätit någonsin. De är ju inte billiga, men de är värda en utflykt tycker vi.

Tidigare kunde vi fika på caféet, men sedan Vovven anlänt får vi köpa med oss. Vi brukar köpa både smörgåsar och semlor samt kaffe, Sen åker vi vidare ut till Siggesta gård för att äta mackorna och dricka kaffet.

Där finns en skogsväg vi brukar promenera på. Jag har nu upptäckt att det finns mycket ekar där. Och därmed också nedfallna ekollon. Ekollon är ju giftiga för hundar (säkert för människor också). Vovven är dock inte så intresserad av dem. Däremot gillar hon grankottar skarpt. Hon småspringer med nosen i backen och sniffar i sig dofterna från den vilda naturen. Då och då fångar hon upp en kotte och bär den med sig ett par meter. Då har den förlorat sin attraktion och hon hittar snart en ny.

Igår snöade det igen. Hela dagen. Vovven och jag tog några lite kortare promenader. Hon älskar ju snö. Det gjorde ingenting att hon blev blöt.

Vasaloppet gick på tv. Det är årets roligaste sporthändelse om man frågar mig. Även i Sälen och Mora snöade det.

Maken, jag och vovven var alla tre lika trötta och sov i omgångar. Kan det bero på vädret? Många menar ju att det kan inverka.

Vovven älskar ju snö som sagt. Hon blir så sprittande lycklig som kalvar som får komma ut på bete. Då blir promenaden verkligen tillsammans. Hon vill att vi ska kasta snöbollar som hon kan spåra upp. Om vi inte kastar snö så tar hon saken i egna tassar och bär iväg med en isig snökoka. Efter någon meter droppar hon snön och väntar på att vi ska kasta nya snöbollar. Då kommer verkligen valpen inom henne fram.

Apropå bollar. Nu har den käraste bollen gömt sig igen. Det är konstigt det där hur husdjurens leksaker bara försvinner. Det var likadant för katten som vi hade förut. Sen kan leksaken plötsligt dyka upp igen. Den här gången har den ställföreträdande bollen blivit en kär vän. Som tur är.

Nu har talgoxen fått sitt karaktäristiska vårläte. Hela skogspartiet hemmavid ljuder av fåglarnas vårläten.

Jag är ganska dålig på just fågelläten. Känner bara igen de allra vanligaste. Idag hörde jag en fågel som liksom drillade. Vet inte vilken fågel det var.

I söndags var vi och promenerade i Bergianska trädgården. Det var ganska blött och lerigt att gå där. Vovven var förstås med. I en slänt mot söder hade redan vintergäck slagit ut. Vintergäck är en skojig blomma. Lyser som små solar i det torra gräset.

Kom just in efter en promenad tillsammans med Vovven. Ja, det blir kanske inte så mycket tillsammans ännu. Mera med.

Fredrik Sten, hundcoachen på tv, talar om samspelet mellan husse/matte och hunden. Det har Vovven inte förstått ännu. Hon drar iväg med nosen i backen, in bland buskar. Grästuvor med torrt fjolårsgräs är också en favorit. De torra löven ryker när Vovven sprätter med baktassarna.

I vår ska vi gå en kurs i hur man kommunicerar med sin hund.

I helgen var vi bjudna på middag hos ett par kompisar. Vovven skötte sig exemplariskt. Hon skäller ju inte. Men hon tycker om att träffa människor och då reser hon sig upp på bakbenen. Det är något vi vill träna bort. Hon ser bedårande ut, men alla vill ju inte att hundar ska göra så.