Solen bryter fram genom diset och värmer oss på vår promenad längs Askrikefjärden.

Äntligen har det blivit lite ljusare igen. Det är åtminstone halvljust när klockan är fyra. Härligt! Jag tycker att den mörka perioden är så jobbig – det känns som att vara instängd i en kartong.

Det har regnat mycket under hösten. Och jag undrar hur vår primadonna, Ghislaine de Féligonde, mår nu när det blivit kallt. Hon står där insvept i säckväv. Vi hoppas att hon klarar vintern och att hon växer vidare.

Helt plötsligt har det blivit vinter med snö. Det är ju härligt förstås, men det kanske inte är det bästa för växtligheten efter allt regnande. I söndags morse var det elva grader kallt. Tulpanlökarna har kanske frusit. De kom inte tillräckligt långt ner i jorden. Hade tänkt lägga över mer jord. Men jag  hann på något vis inte.

Förra söndagen promenerade vi i Bergianska. Vi tog en fika och en laxmacka i Anderssons växthus. Det är så härligt ljust i växthuset den här tiden. Efteråt gick vi in på Plantagen och tittade på alla vinterväxter. Det är primulor i alla möjliga färger, azaleor i vitt och rosa och en hel hop lökväxter. Jag köpte en primula, en azalea, två Calanchoe och en pärlhyacint. Alla vitblommande, utom hyacinten som är blå. Det känns som en liten försmak av vår på fönsterbrädan där amaryllisarna nu blommat över.

Rimfrostiga björkar och snö på åkrarna vid Såstaholm.