Idag har maken och jag varit på Ingarö. Suttit på de flata berghällarna vid Visjön och ätit mackor med ägg och kaviar. Och tittat ut över vattnet som kluckade lätt mot berghällen. Finns det underbarare ljud?

Vattnet i den humusrika sjön är brunt och klart. Det är väldigt skönt att bada där. Huden känns så len efteråt. Det finns ett skämt i familjen ”att man badar i visjövatten (uttal vischyvatten)”.

Trots att vi flyttade från Ingarö när jag var 18 år är jag ön trogen. Vill gärna sitta vid Visjön åtminstone en gång per år. Någon gång vill jag besöka den när näckrosor och svärdsliljor blommar. Får se om det kan bli till våren.

Sjön och skogen är omskriven i boken Riksäpplet av Marika Stiernstedt. Hon var under en tid gift med Baron Cederström, Sveriges förste flygare. Han bodde på Brunns gård på Ingarö.

Jag funderar över om inte hela skogen är en trädgård egentligen. Där växer både barr- och lövträd. Just nu har ljungen börjat blomma. Den växer i tuvor på berget där den hittat lite jord att slå sig ner i.

Vi går förbi blåbärsris, men det är mycket sparsamt med bär. Vi hittar några få. Det har varit för torrt i sommar även om jag tycker att det regnat en hel del. Lingon växer ju lite annorlunda. Men det fanns inte många av dem heller. Men de som fanns lyste upp bland mossa och barr.