Tänk att jag tycker att det är så vackert i november när det är dis och dimma. Meteorologen på tv förklarade de två väderförhållandena. Disigt är det när fukten stängs in av molnen. Och dimma är, med en sjukvårdsterm, mer akut. Dimman kan ju lätta under dagen.

Det här låter som en motsats: Jag tycker ju att det är så jobbigt den här tiden på året eftersom det blir mörkt så tidigt på eftermiddagen. Dimman gör ju att det börjar skymma redan före solnedgången. Men vackert är det.

När jag tog min morgonpromenad härom dagen låg dimman tät över Rönningesjön. Rönninge by var helt inlindad i ljust grå och mjuk dimma. Det kändes som små droppar av regn. Jag önskar att jag kunde måla det här.

Jag känner till min förvåning lite julstämning. När man står i kön till kassan på Ica strålar alla veckotidningsomslagen med julprydnader emot en. Det ena glittrigare än det andra.

I helgen var Maken och jag i Bergianska. Vi gick till Plantagen för att njuta av höstväxter. Det är tid för stearinljus och röda blommor. Tur att man snart kan ta fram adventsljusstakar och stjärnor. Mörkret kommer tidigare för varje dag. Jag följer det där i morgontidningen. Men snart blir det ljusare igen.

Amaryllis fanns i flera färger. Jag valde en strimmig i rött och vitt. Maken tog en enkel röd. Den strimmiga håller redan på att slå ut. På fönsterbrädan står också en vackert röd azalea. Den kom vännerna A och L med när de var här på middag. Jag hade tänkt bjuda på pumpasoppa, men kroknade på alla ingredienser i receptet. Det blev en morotssoppa istället.

Trädgården håller på att förbereda sig för vintern. Vår ros är fortfarande grön. Men det är snart dags att klä in den i säckväv i väntan på vårsolen.

Idag har jag tagit hand om sommarens lerkrukor. Borstat bort jord och torkat dem. Kratta tänkte jag göra i helgen. Björklöven ligger gula på gräsmattan. På något vis är det lika roligt att stänga sin lilla trädgård som att öppna upp den till våren.

De gula löven ligger i drivor på stigen där jag brukar ta min morgonpromenad. Om solen skiner lyser löven likt guld. Tillsammans med dem som fortfarande sitter kvar på träden är det som att gå genom en gyllene sal.

Stigen går längs Rönningesjön. Det är en skön promenad att gå runt sjön. Men oftast nöjer jag mig med att gå till Viggbyholm och tillbaka.

Maken och jag städade i vår lilla trädgård i helgen som var. Krattade och samlade vissnade växter i en säck. Pelargonerna är fina och luktärten blommar ännu. Den doftar underbart.

Ringblommorna håller sig fina och blommar i gult och orange. Krassen tålde inte nattfrosten som var härom veckan. Men ringblommor verkar vara tåligare.

Novemberkaktusarna som stått ute hela sommaren, blommar nu för fullt inomhus. När jag tog in dem i september syntes inte några knoppar. Men när de stått inne ett par veckor var de alldeles fulla av knopp. De trivs verkligen med sitt sommarliv ute.

Många trädgårdsentusiaster grottar under höst och vinter ner sig i frökataloger. Jag lockas inte så mycket av Bröderna Nelson och allt vad fröfirmorna heter. Vi har så liten plats för sommarblommor. Men några krukor blir det alltid. Till våren ska jag så ringblomma, krasse och zinnia.

Men före våren kommer amaryllis i massor av färger. Det är en underbar blomma enligt mig. Jag vill gärna ha strimmiga i olika toner. Jag har ju svårt för november- och decembermörkret. Då är det skönt att få frossa i dessa blommor.

Vilken härlig höst vi har! Igår när väninna E och jag gick ner till Täby Centrum strålade solen och höstfärgerna sprakade. Naturen verkade nymålad som E sa. Det var ju varmt också. Brittsommar är en verkligt härlig tid.

Meteorologen har lovat mer normalt höstväder till veckan. Men det får gärna dröja. Fast jag ser lite fram emot vintern. Jag köpte nyligen en roströd kappa och skor. I år har jag verkligen fått upp ögonen för rostfärgen. Den är så varm och inte lika iögonenfallande som den klarröda.

Med sensommar och höst kommer Bondens marknad till stan. Vi brukar alltid åka till marknaden i  Tessinparken. Men den finns ju också på Katarina Bangata. Där är den större.

Grönsaksstånden dignar av färgglada pumpor och många andra grönsaker.

Jag passar alltid på att köpa dill och persilja för att frysa in. Dill i lös vikt är mycket finare än den krukodlade som står till buds under vinterhalvåret.

Hemma i den lilla trädgården har löven börjat falla. Plommonträdet är alldeles gult och massor med nedfallna löv ligger på marken. Det är dags att kratta. Men jag vet inte när jag ska hinna det. Vi ska åka och gratulera F som fyller åtta år. Just den här helgen är det städdag i området och det finns en container där man kan lägga sitt trädgårdsavfall. 

Nu är den vår den svage kallar höst, skaldade E A Karlfeldt. Och höstlikt är det. Krassen har frusit ihjäl, men ringblommorna har klarat sig bra. Pelargonerna likaså.

Maken sa i veckan att han ville åka ut och fota träd i höstens praktfulla färger. Jättekul, tänkte jag, men vart? Så kom jag precis att tänka på att promenera längs Djurgårdskanalen. Där växer lindar och lönnar. Lönnarna står just nu i sin vackraste skrud. Löven skiftar från grönt och gult till orange och rött.

Som ung promenerade jag och väninna A ofta längs Djurgårds-kanalen. Man möter alltid mycket folk både på hästrygg och gåendes med hundar.

Tänk om vi hade haft en liten hund att gå tillsammans med. Jag har kanske inte berättat att vi har lite lösa planer på att skaffa hund. Men ännu är det bara en tanke, om än seriös.

Idag mötte vi ett par, där mannen var som klippt och skuren ur tidningen Gods och Gårdar. Någon sorts lång väst med förstärkningar (som en ryttare) och keps hade han. Dessutom  hade han mustasch där ändarna var tvinnande och vaxade till två knorrar.

Jag tycker mycket om hösten. Speciellt oktober om det är soligt och varmt. Men jag gillar även när det är dimma som det kan vara i november. Fast den tiden är mörkret väldigt jobbigt. Kompis B brukar säga att han krymper tio centimeter under den mörkaste tiden.