Vilken härlig höst vi har, varmt och skönt. Mycket sol. Jag tycker att solen har ett så varmt sken på sensommaren och förhösten. Och så den klara lite krispiga luften.

I morse steg vi upp i arla morgonstund. Klockan var fem när den ringde. Vi gick upp för att skjutsa svåger B och svägerska C till Arlanda. De har varit här på en blixtvisit och reser nu till Malta och i november hem till Australien. De har varit på Malta nästan tio år. Seglaräventyret är över och min svägerska har skrivit en bok om deras resa från Perth i västra Australien till Medelhavet.

I lördags tog vi en tur till Julita gård i Sörmland. Jag och Maken har aldrig varit där tidigare, men hört talas om de fantastiska äppelodlingarna.

Vi åkte vägen över Västerås där svåger J och svägerska V slöt upp. De skulle också följa med.

Mitt favoritäpple, Åkerö, fanns utställt och det gick även att köpa med sig. Jag köpte en rejäl påse äpplen. Så goda!

Det doftade så gott att stoppa ner näsan i påsen. Åkerö är lite lätt syrligt och doftar underbart. Det är sällan man finner dem i affären.

Finns det några vackrare buketter än de sensommarblommande?

Här hade de komponerat ihop flera olika buketter i varma färger.

Svägerska K hade skickat med ett äpple för sortbestämning.

Svåger B ställde sig i kön framför informationsdisken där man kunde få sina äpplen sortbestämda. 20 personer stod före honom i kön. När det till slut blev hans tur kunde de inte säga vilken sorts äpple det var. De behövde fler än ett för att kunna bestämma sorten.

Men finast är nog ändå ringblommorna i ett enkelt krus.

Första helgen i september hade Bergianska trädgården sin skördemarknad. Vädret var fantastiskt med sol och lagom värme.

Vi började med att promenera i parken och besöka den lilla japanska trädgården.

Trädgården har fått en ny bro denna sommar. Ett par änder satt på en sten och gonade sig i solen. Det är alltid så fridfullt i den här delen av parken.

Vi gick uppför backen och kom så ner till den Italienska terrassen. Där sålde de kaffe och hembakat bröd. Men vi drog oss till det gamla Orangeriet. Det är alltid så svårt att bestämma sig för vilket bröd man vill ha till kaffet. De har så mycket att välja mellan. Den här gången tog jag en laxmacka.

Vid ett av stånden höll Dahliaentusiasterna till. Dahlior är vackra tycker jag. Men det där med att ta upp knölarna och förvara dem frostfritt är inte min grej. Enkelt ska det vara.

Maken köpte två påsar med krokuslökar, en med blekt gula och en med ljust blå blommor. Själv hittade jag rosa pärlhyacint. Vilken tur! Jag har faktiskt letat i varje trädgårdsbutik efter dem. Men här fanns de.

Sommaren dröjer sig kvar. Det är skönt nu när det inte är så varmt utan mer normal temperatur. Det är också tillåtet att vattna igen.

September är som gjord för skogspromenader eller en picknick vid havet.

I lördags kväll kom Maken med ett fantastiskt förslag om en picknick på Östra Lagnö. Jag hade själv tänkt föreslå en tur till Visjön och Ingarö. Men vi gick på Makens idé. Bredde äggmackor på kavring och kokade kaffe. Sen satte vi oss i bilen och for iväg.

Det tar cirka en och en halv timme innan man är framme. Det blåste inte och solen sken. Svartlögafjärden låg blank. Sikten var fri bort mot horisonten där himmel och hav möts.

Det var flera andra som fått samma goda idé. Några hade slagit upp ett tält, medan andra hade med matsäck precis som vi. Det finns flera bord med bänkar att sätta sig vid. Vi tog bordet längst fram.

En och annan båt åkte förbi, annars var det kav lugnt.

Vi satt ett par timmar, sen började det blåsa västerifrån. Vi bröt upp och for hem och röstade.

Jag har minnen från valdagar när jag var barn. Det var oftast soligt och varmt väder. Mest spännande tyckte jag det var att följa med och rösta på kvällen när det var mörkt.

Det är inte mycket i valdebatten som är sig likt från den tiden. Då kallade partiordförandena artigt varann vid efternamn: Herr Erlander, herr Hedlund och så vidare.

Vilken sommar vi haft. Pelargonerna har trivts i värmen och blommar fortfarande rikt. Men nu känns det skönt att vi nått lite mer normala temperaturer.

Just nu är det de små vasernas tid. Jag sätter krasse, ringblomma och rosenskära i små vaser. Blommorna på bilden kommer från Rappnes självplock. En kul idé där man själv får plocka ihop sina favoriter. Men mycket var överblommat i år.

Zinnia ingår i buketten. Det är en söt blomma som finns i många rosa och röda toner. Den ska jag komma ihåg till nästa år när det blir dags att köpa fröer igen.

Här plockar jag rudbeckia – eller om det är solhatt?

För ett par veckor sedan var Maken och jag på Länsmansgården i Åkersberga. Det är ett trevligt ställe med ett konstgalleri. Sen har de ett café med mycket goda kakor …

Det finns en liten butik där man kan köpa olika konsthantverk, bland annat vackra stickade vantar och trasmattor. Jag funderar lite över en trasmatta. Mattorna är ju konstverk och har mycket stadiga och snygga kanter. Det är skillnad mot dem man hittar på marknader och loppis.

Länsmansgården omges av en trädgård där det är roligt att gå och titta.

Förra helgen besökte vi Bergianska. Det är alltid roligt att gå där. Bredvid Viktoriaväxthuset ligger en stor dahliarabatt. Mycket av dahliornas prakt hade blommat över. Men bin och humlor var i farten och sökte sig från blomma till blomma.

Det är märkligt att se hur rosen Ghislaine de Féligonde växer under bara några timmar. Under den gångna helgen slog rosenknopparna ut så man riktigt kunde se dem växa. På morgonen var det bara en utslagen blomma och aprikosfärgade knoppar runt om.

Efter några timmar hade de små knopparna också slagit ut.

Ytterligare några timmar senare hade rosprakten nästan blommat över och blivit vitrosa. Tur att det är en remonterande ros så man får uppleva blomningen hela säsongen.