Nu har vi haft ett par fantastiska vårdagar med sol och värme. Den första maj åkte vi till Bergianska trädgården och promenerade i parken tillsammans med svåger och svägerska. Där blommade både vårlök och vitsippor – och även gulsippor.

I gräsmattorna i Bergianska blommar även den skira vårlöken. Den breder ut sig i stora mattor. Jag minns att den fanns i rabatterna hos farmor. Den är så anspråkslös, men ändå så dekorativ.

 I vår trädgård har vitsipporna börjat slå ut. De bildar tuvor. Undrar vilken jordmån vi har eftersom vitsippor verkar trivas här. Undrar vilka fler växter i anemonsläktet det finns och om det finns några kultiverade man kan hitta hos trädgårdsbutiken. Det brukar fungera bra att se vad som växer vilt.

Förra helgen tog vi en tur till golfbanan för att titta på vårens första blåsippor. Det blåste mycket kallt, regnet hängde i luften och på Ullnasjön gick det vågor. Vågtopparna skummade i vitt.

I en sluttning hittade vi flera tuvor av tätt växande blåsippor. Några hade till och med fina blad fast det är förstås fjolårets. Blåsippan får ju sina blad på hösten.

Blommorna var inbäddade i ett tjockt lager torra eklöv. Lite försiktigt stack de fram sina små blomhuvuden, många fortfarande i knoppstadiet.

Men ”… blåsippan niger och säger att nu är det vår”.

I natt har det varit riktigt kallt. Jag hörde något om sex minusgrader. Penséerna fick en fleecejacka över sig redan igår kväll. De börjar nu sträcka sig mot solen igen. Men påskliljorna på baksidan fick en rejäl kyss av kung Bore så de säckade ihop. Dubbla lager med fiberduk räckte inte för de lite längre blommorna. Tête-à-tête klarade sig bätre.

Nu får vi se om solen kan få påskliljorna att resa sig igen.

Krokusarna har blommat över. Just nu är det bara blad i rabatten. Tulpanerna har kommit längst. Om ett par veckor borde de blomma.

Kirgisbollarna sträcker också upp sina lansettliknande blad. Men det tar nog ytterligare en tid innan blommorna slår ut.

Så var den här – mässan som jag sett fram emot så länge. Vi kom till trädgårdsmässan vid halv tio. Och det var mycket mindre folk än förra året, då kom vi en timme senare.

Första stoppet gjorde vi i bokhandelns monter. Jag tycker att det hör till det roligaste som finns att botanisera bland böcker. Det luktar så gott av nya böcker. Jag köpte en bok som heter ”Utsikt från ett torp” av Henrik Ekman. Det är en typ av böcker jag gillar. En sorts dagbokstema fast åt kåserihållet.

Det var lite mer blommor i år. Jag köpte en pelargon ”Kronprinsessan Mary”. Det är en vit rosenpelargon som rodnar lite lätt i blommornas ytterkant. Jättefin. Den pryder nu fönsterbrädan i mitt arbetsrum.

Det fanns fortfarande många montrar med roliga kläder och saker. Lite mat fanns det också.

Jag köpte en sorts levang. Istället för panelborste har den borst av ett plastmaterial. Man drar borsten löst på en matta mot sig och voíla den tar upp grus och sand från mattans lugg. Den är ett komplement till dammsugning. Dammsugning lämnar ju som ett löst puder på golvet. Det märker man när man sopar ett just dammsuget golv.

Efter en fika på planet över mässhallen med utsikt över folkhavet åkte vi hem. När vi kom till Täby och skulle gå in på Ica Stop hade de ställt ut den här stiliga tuppen mitt bland en massa gula blommor och annat pynt.

Vilken härlig vårdag! Solen skiner och fåglarna sjunger. Idag var det mycket folk vid Plantagen i Bergianska. Skulle behövt gå in och köpa jord, men det är bättre att göra det i veckan när det inte är så mycket folk.

I Bergianskas rhododendrondal börjar det blomma. Små dvärgcyklamen växer i backen ner mot sjön. De finns i flera färger och sticker glatt upp sina blomstänglar bland det torra fjolårsgräset.

Högst upp i backen har några rhododendronbuskar slagit ut i full blom. De är så vackra.

Jag har minnen av rhododendron från grannens tomt på landet. Blommorna var blekt lila och jättestora. Min farmor som hade verkligt gröna fingrar drömde om att ha en likadan. Men den tog sig inte. Farmors trädgårdsland låg på en skogstomt med bara berg och ett tunt lager mossig jord. Men hon kämpade på med sina förutsättningar och komposterade, bar jord från skogen och kalkade. Hennes land var fantastiska. Eftersom det inte gick att köra bil fram till stugan måste allting bäras uppför en brant skogsstig. Ibland tänker jag på att jag som har lätt att få tag i både perennajord och kogödsel ändå inte alltid får till det. Med åren har jag lärt mig att odla med naturen och inte försöka få in växter som inte trivs i torra sandiga lägen.

Min farmors trädgård är min förebild. De växter, med undantag för ett par stycken, jag satsar på här fanns även i hennes trädgård. Nyligen läste jag i en trädgårdstidning om rossorten Rödhätte som är från 1920-talet. Den hade min farmor för den var den enda rossort som trivdes i hennes trädgård. Jag har aldrig sett den ute i handeln, men jag skulle väldigt gärna vilja ha en.

I Bergianska trädgården hade den blå scillan brett ut sig i gräsmattan. Den växte även i ett stenparti. Det är en vacker blomma som tyvärr inte trivs hos oss. Någon enstaka har dröjt sig kvar i gräsmattan. Däremot trivs vitsippor hos oss. De brer ut sig mer och mer för varje år.

Denna varma dag i april har också vildtulpaner slagit ut. Bin och humlor har vaknat och surrar glatt runt de rödgula blomkalkarna. Lägg märke till biet inne i blomman.